Dagens toppledare inom företag och politik har egentligen ett omöjligt jobb. Kraven blir allt mer motsägelsefulla och det kräver en speciell personlighet för att klara alla de förväntningar som ställs. Men varför väljer man då ett så svårt jobb?
Förr skrev journalister beundrade böcker om till exempel ”Neutron Jack” Jack Welch. Då ledare för General Electric, världens högst värderade företag, i början av 2000-talet. Hårda nypor var bara förnamnet. Varje år utvärderades cheferna, de 10 % som presterade sämst fick sluta, oavsett hur bra deras verksamhet fungerade. En annan högt respekterad företagsledare var ”The Cost Killer” Carlos Ghosn, aktuell på Viaplay i serien ”The Last Flight”. Denne miljardär och tidigare VD för Renault och Nissan är numera internationellt efterlyst för skattefusk och förskingring. Eller Sir Richard Branson, grundare av Virgin-koncernen och en av världens rikaste. Hans senaste projekt är att ordna rymdturism. I en biografi om honom beskrivs han som psykopat.
Listan kan göras lång över framgångsrika ledare med hårda nypor och kraftigt avvikande personlighetsdrag. Men nu kanske något håller på att ändras. Det räcker inte längre med charm, karisma, visioner, självsäkerhet, hårda nypor eller att vara skrupelfri för att nå framgång. Åtminstone inte enligt flera internationella forskare.
De menar att det blivit allt viktigare att våra ledare även har sociala och medmänskliga kompetenser. Forskarna tror att förändringen beror på att en ledares arbete allt mer handlar om förmågan att få med sig och kunna kommunicera med allt fler ”kunskapsarbetare”. Numera är ledare så beroende av IT-specialister, tekniska utvecklare och andra sorters specialister med spetskunskap. Dessa är vana att arbeta självständigt och få den respekt de tycker sig förtjäna.
Då fungerar det inte längre att som chef bara bestämma vad som ska göras. Istället måste man förklara syftet och få kunskapsarbetarna att förstå, ibland till och med förhandla, för att få sin vilja igenom. Intrycket är att ju större och mer internationell organisation, desto viktigare blir ledarnas sociala förmåga för att kunna övertyga dessa självmedvetna specialister.
Ändå verkar det fortfarande finnas några gemensamma personlighetsdrag för många av våra toppledare: De är intelligenta och strategiska, de vågar fatta kontroversiella beslut, samtidigt är de karismatiska och kan få folk med sig. Enligt en undersökning verkar dessutom hela 18 % av dem ha tydliga narcissistiska karaktärsdrag. I normalpopulationen räknar man med att cirka 2-3 procent är narcissister.
Så för att bli en framtida toppledare, oavsett om du är toppolitiker eller leder ett stort företag, krävs några motsägelsefulla personlighetsdrag: Dels bör du vara begåvad över genomsnittet - utan att kunna bestämma över dina medarbetare vad de ska göra. Dessutom måste du vilja konkurrera ut andra och ha en tävlingslust utöver det vanliga - utan att det syns för mycket. Dessutom bör du ha en karismatisk utstrålning och narcissistisk läggning, som gör att folk tror på dig – även om du inte alltid säger sanningen. Vem vill ha ett sådant jobb – eller stå ut med att vara en sådan person?
Källor:
Titel: Are narcissistic CEO:s all that bad? Författare: David F. Larcker, Charles A. O’Reilly, Brian Tayan, & Anastasia A. Zakolyukina October 7, 2021. Stanford University.
Titel: CEO Behavior and Firm Performance. Författare: Oriana Bandiera, London School of Economics. Andrea Prat, Columbia University. Stephen Hansen, Imperial College Business School. Raffaella Sadun, Harvard University. Journal of Political Economy, 2020, vol. 128, no. 4. 2020. University of Chicago.
Titel: Are CEO:s Different?
Författare: Steven N. Kaplan, University of Chicago and Morten Sorensen, Tuck School of Business. July 2020.
The Economist, november 13th 2021.
Title: The problem of pathocracy. Författare: Steve Taylor.
The Psychologist, november 2021.
Comments